Inatt var tanken att vi skulle suttit på planet påväg hem till Sverige igen, men igår kväll gjorde vi ett spontant beslut och det var att stanna. För min del var det lite i tankebanorna hela tiden då jag under resandets gång fick in en jobbresa med ett stort sminkmärke som skulle gå till just Ibiza nu på fredag. Det hela skulle alltså betyda att jag skulle flyga hem för 1,5 dygn vilket bara hade tagit på krafterna. Så igår var vi spontana och bokade om. Olivia var dock tvungen att lämna imorse, men de andra stannar till onsdag och fredag. Känns så sjukt att jag snart varit bortrest i mer än 3 veckor.
Man sitter här i paradiset, dricker sitt morgonkaffe, tittar ut över stranden, havet och hör vågorna skvalpa in mot land. Livet är bra fint. Då börjar samtalsämnet här i lägenheten om en tjej som heter Saga som lidit av cancer i flera år och att hon nu gått bort för ett par dagar sedan. Jag är tvungen att gå in på mobilen och leta rätt på hennes blogg och artikeln om vad som faktiskt har hänt. Kunde inte sluta läsa och det hela slutade med att jag satt där med tårfyllda ögon och en stor klump i magen. Mitt i paradiset. Livet är så orättvist och oförutsägbart. Varje gång jag hör om något sådant här blir jag påmind om att det är så viktigt att man uppskattar allt här i livet och är tacksam för var dag man får och inte tar saker och ting för givet eller som en självklarhet.
Jag minns från att det jag var liten att vi i min familj alltid suttit och tittat på galor på tv’n som handlat om just sådana här fruktansvärda saker som faktiskt händer. Det kanske inte alltid var det skojigaste programmen man kunde titta på som liten. Men jag tror att dom är otroligt viktiga och jag är så himla glad och tacksam för att dom har varit på tvn i våran familj sedan jag var liten för det har givit mig perspektiv. Jag tror det är så himla viktigt för alla människor. Speciellt i dagens samhälle där man lätt kommer in och lever i sin egna lilla bubbla. Jag har själv både en mormor och farmor som gått bort alldeles för tidigt och jag kommer aldrig någonsin kunna sluta tänka på hur jobbigt det måste ha känts för min mamma som miste sin mamma (min mormor) i en alldeles för ung ålder eller för min pappa som förvisso fick fler år med farmor men fortfarande gick bort för tidigt. Tänker på dem varje dag, och önskar dom va med oss.
Det är viktigt att man får sig en tankeställare ibland. Innan man klagar på sina små vardagliga bekymmer som går att göra någonting åt! <3
Med det sagt vill jag säga att, om jag får barn i framtiden kommer jag aldrig vara rädd för att dela vad som händer här i världen eller utanför bubblan. Vetskapen av det tror jag gör en människa till en bättre person. Perspektiv och tacksamhet är viktigt, livet är skört.
Kärlek till er mina fina läsare. Och vila i frid Saga, vi tänker på dig här ifrån <3
Klänning – Köpt här på Ibiza