Det här med att det att plingar, ringer och notiser får telefonen att lysa och vibrera flera gånger i minuten det är något som vi på senaste tiden är väldigt vana vid. Vi är uppkopplade jämt och det går i princip alltid att få tag i oss. Vi är väldigt sociala med våra telefoner.

Vi lever på  2015 och det är så här våran vardag ser ut. Sitter man på bussen, tunnelbanan eller tåget så ser man fler människor som pillar med sina telefoner än folk som pratar med varandra eller som bara sitter och tittar ut och försöker slappna av och njuta av åkturen. Jag är absolut ofta en av det förstnämnda.

Se tillbaks 10 år, när jag var 11 år och knappt hade en egen mobiltelefon. Den man sedan fick var en Nokia 3310 som det gick att smsa, svara i telefon och spela Snake på. Men man satt inte och smsade hela tiden för då skulle ju kontantkortet ta slut på en gång. Man var sparsam, men man flög ju över telefonen när man väl fick sms eller när det  ringde. Det var ju så himla kul och spännande och få svara i telefon när någon sökte en. På kvällarna satt man och spelade spel, pratade med familjen och bara umgicks.

Det är ju på ett sätt helt fantastiskt hur tekniken går framåt och allt som faktiskt  går att göra med våra smartphones nu förtiden. Men också lite skrämmande.

Vissa dagar  kan det  kännas nästintill jobbigt att svara på ett sms, jobbigt att svara på ett mail, jobbigt att hälsa på grannen i tarpphuset, jobbigt att till och med svara i telefonen trots att det är ens absolut bästa vän som ringer.  Hur kan det kännas jobbigt? När blev det jobbigt?

Jag tror det är väldigt viktigt att vi får ha våran egentid och att ”stänga av” jobb, sociala medier osv. Annars kommer vi alla snart tappa våran ”riktiga” socialaförmåga.

Mobilen och alla dess funktioner får oss att hela tiden känna att ”det finns alltid något jag kan titta på, något jag kan göra”. Det är ett stressmoment att hela tiden känna så.

Jag tror det är dags att alla börjar tänka på att ibland  bara lägga ifrån sig mobilen och börjar vara social på det sättet man var för några år sedan. Att prata med varandra, spela spel och inte göra någonting. Umgås.

Tänk hur mycket hjärnan tar in av att sitta och hålla på med mobilen jämt. Det är inte undra på varför folk är trötta, ofokuserade och osociala när det väl kommer till att vara social med folk i omgivningen.

En tanke som slog mig. Håller ni med mig? <3

Jag har börjat tänka på det faktiskt, att ”stänga av”.