Jag vill börja med att säga tack för den fina responsen jag fått båda här på bloggen och Instagram angående mitt blogginlägg jag skrev igår. Ni är så fantastiska som tar er tiden och skriva ett meddelande bara för att tala om att ni uppskattar det, det gör så mycket ska ni veta och jag läser varenda meddelande och försöker även hinna svara på alla ? Jag ville bara tala om att jag ser er och jag gör det med ett leende på läpparna ?
Här ovan ser ni lite mowgli-inspirerade bilder från sista dagen i Sri lanka förra veckan när vi var påväg för att käka lunch. Det blev ett stopp för en kokosnöt och det hela slutade även i att vi spelade in en kort-film som jag lagt upp på Instagram – för er som inte sett den kan ni se den där!
Jag befinner mig just nu i San Diego då Ross har jobb här i några dagar. Jag passade även på att följa med då det är lite relevanta konferenser och föreläsningar som jag kan gå på samtidigt. Så idag är jag klädd buisness-Molly med svart kostymklänning ? Nu ska vi se om jag förstår allting på dessa föreläsningar också, det ska nästan bli mest spännande ? haha.
Jag tänkte dela med mig av något jag har funderat på väldigt mycket och som faktiskt jag och Sandra hade en lång konversation om när vi låg på en varsin solstol i ett varmt Sri lanka härom veckan.
Det är så lätt nu förtiden i och med sociala medier och den ”insyn” man har i andras liv att jämföra sig med vad man ser finns där ute eller tro sig veta andra har. Det är väl ingen direkt nyhet, men om man dyker djupare i det och tittar på exempelvis tiden innan sociala medier fanns när man inte hade denna insyn på samma sätt i andras liv så var det man hade att jämföra sig med det man hade runtomkring sig. Vilket kunde vara exempelvis folk där man kom ifrån som klasskamrater, jobb kollegor eller bara vänner i ens närhet.
Nu förtiden har vi en helt annan spel-yta och man kan helt plötsligt börja jämföra sig med hela världen. Ja, det är faktiskt sant – HELA världen. På så sätt kan det lätt bli att man sätter helt sjuka krav på sig själv och känner något slags misslyckande hos sig själv innan man ens försökt.
Det är stor skillnad på att jämföra och inspireras. Sociala medier är en helt fantastisk uppfinning på så många sätt men jag tror det är så viktigt att man använder sig av det på rätt sätt. Ibland måste man se Sociala medier på samma sätt som när man kollar på en bra film med ett lyckligt slut. Det man ser är inte alltid på riktigt, det kan vara lite för bra för att vara sant och det måste man ha i åtanke. Det finns en baksida av allt.
Man ska aldrig känna något misslyckande i sitt eget för att man börjar jämföra sig med någon annan. Inspireras istället och snappa upp det personen postar som du blir glad av och känner att du kan få ut något av.
Jag kan bli så inspirerad av när någon lägger upp ett gott och enkelt middagsrecept, visar upp en bild på en en mysig outfit man kan mysa runt i en helgdag hemma eller ”in the moment” bilder som är känns levande och äkta.
Det är så viktigt att man inte tappar bort sig själv i allt det ytliga och tror bara för att folk lägger upp härliga, vita stränder och paraply drinkar på Maldiverna, att det är lycka. För just DET behöver inte vara lycka, tror jag i varje fall. Lyckan kommer när du mår bra, känner dig trygg i dig själv och gör det DU mår bra av. Vilket kan vara allt från första koppen med kaffe på morgonen till en mysig dag på sjön där det grillas korv med familjen.
Jag säger inte att man inte kan känna lycka i att ligga på en kritvit strand utomlands, för det tror jag vi alla skulle kunna känna lycka i ibland. Men man får inte haka upp sig på att det typiska instagram-feedet är nyckeln till lycka. Jag tror allt handlar om vilka man omger sig av och hur man själv mår. Då kan lyckan växa fram i vad som helst. Strunta i det perfekta bilderna.
Allting har blivit så normaliserat, vilket känns så sjukt. På grund av allt detta tror jag det är väldigt lätt att man tappar bort sig själv, vad man vill göra och känner sig lycklig av. Man kanske inbillar sig att lyckan sitter i det man ser för att det ser ut att vara så eller borde vara det, istället för att påminna sig om att vara tacksam och glad över det man själv har och faktiskt egentligen känner lycka av.
Det finns inget ideal för vad som är perfekt, det bestämmer du själv och det finns inget som är finare eller bättre än något annat. Du bestämmer din egen lycka och låt ingen annan påverka den.
Lyckligt nog skulle jag säga att jag själv inte jämför mig eller låter det jag ser påverka mig till något negativt, men jag tror tyvärr det är väldigt vanligt att många gör det.
Med detta sagt vill jag bara skicka en liten påminnelse till oss alla att, jämför dig aldrig, inspireras istället och tappa aldrig bort dig själv och dina drömmer i vad du ser andra gör.
Här är några exempel på saker jag älskar och värdesätter högt och som för mig kan vara lycka:
1. Att sitta och dricka kaffe med min familj i dalarna med nyhetsmorgon i bakgrunden.
2. Vakna upp en solig lördag, föna håret och göra sig fin inför en mysig lunch på stan.
3. Att ha en feel-good vecka innebärande träning, bra mat och produktiva jobbtimmar med känslan av att jag utvecklas.
4. En fredag gå och handla en fin bukett med blommor inför helgen.
Dessa fyra grejer är exempel på saker som kan skapa ett litet pirr av lycka inombords för mig <3
Har ni något ni känner så med? Det kan vara VAD som helst, allra helst något ni kanske glömmer bort att ni mår lite extra bra av och behöver påminna er själva om att ni faktiskt uppskattar ??
