Jag har fått flera frågor här på bloggen om hur allt känns nu såhär nästan 3 månader efter att jag och Kevin gjort slut. Jag tänkte därför svara på det i ett inlägg då jag kan tänka mig att flera är eller varit i samma situation.

Givetvis känns allting fortfarande väldigt nytt och ibland ”konstigt”. Jag menar, vi var ändå tillsammans i nästan 6 år och det är en person jag levt under samma tak som och som jag haft vid min sida var och varannan dag under hela den perioden. Tiden mellan 19-24 är också en tid då man verkligen utvecklas mycket som person. En viktig tid.

Jag hoppas och tror att både jag och Kevin känner samma även om man kan bli emotionell stundvis. Jag tror detta beslut var det enda rätta just nu.

Jag har ”lyckligtvis” haft väldigt mycket att göra sedan vi beslöt oss för att gå skilda vägar vilket har hjälpt i varje fall mig i bearbetningsfasen. Men jag har även haft tid att fundera väldigt mycket. Jag tror det är viktigt att man stannar upp och faktiskt låter sig själv ”ta in” vad som hänt så man inte skjuter bort dom känslorna och blundar för dem. Då kommer det bara slå tillbaks senare, tror jag.

Som avslut på detta vill jag bara säga att jag är så tacksam och glad för alla år och minnen vi har tillsammans. Jag önskar Kevin allt gott i livet och älskar honom fortfarande (såklart). Jag hoppas även vi kommer kunna hitta tillbaks till varandra och ta upp kontakten igen som vänner när allt lagt sig lite.

Va ni är fina som frågar och undrar hur jag mår. Det uppskattar jag så mycket. Ni är som mina bästa vänner allihopa. Känner så mycket kärlek till er <3