Söndagen är här, mammas nybakta äppelpaj ligger som ett mjukt täcke i magen och denna vecka lider mot sitt slut.

Ni som läser min blogg och har gjort det ett tag, har kanske märkt att jag inte så ofta brukar klaga på saker eller vara speciellt negativ. För skall jag vara ärlig, så har jag inte mycket att varken klaga på eller vara negativ över. Jag är så himla glad och tacksam för allt jag har. Det är ingen självklarhet att man mår bra, har en frisk familj och bor i ett tryggt land här i världen. Och just dom sakerna värdesätter jag allra högst i livet. Jag tycker ibland  det känns så fånigt att ens ta upp små vardagsproblem här på bloggen när man vet hur illa det faktiskt kan vara, på riktigt.

Men alla är vi också människor och måste kunna få beklaga oss lite ibland om just vardagliga känslor och ”små-problem” även om det finns mycket större och viktigare saker att fokusera på. För det hoppas och tror jag, vi alla vet om.

Men då har jag kommit fram till att..

– Det är ok att beklaga sig i sina små vardagsproblem ibland, för många känner säkerligen igen sig i dem. Jag tror bara det viktigaste är att aldrig glömma bort att vara tacksam och att vid tillfällen när man känner att allt är ”tråkigt, jobbigt etc” faktiskt ruska om sig själv och se sig omkring – Är det verkligen så illa? Dom där små-problemen hör många av dem till livet och de är inte hela världen. Man kan inte vara så allvarsam över minsta lilla och vara så självupptagen, utan faktiskt öppna upp ögonen. Att vara glad och att fokusera på rätt saker här i livet, för då tror jag att allt blir och kännas både så mycket lättare och härligare.

I allt detta så tycker jag det är viktigt att ni, som är mina läsare, som jag vill hoppas och tro på något vis inspireras av att kika in här på min blogg dagligen, förstår att mina dagar inte heller alltid är perfekta och felfria även om jag inte alltid beklagar mig. Jag har det fantastiskt bra.  Men perfekta  och felfria är ingen människas dagar, hur mycket man en väljer att förfina det.

I tisdags exempelvis (för att tala om små löjliga saker) då hade jag en sådan liten ”skit-dag”. För vadå, egentligen? Absolut ingenting specifikt, men byttan höll bara på att rinna över. Det är ju mänskligt. Helt plötsligt blev småsaker att kännas som stora problem och det var som att en orkan av stress, press, otillräcklighet och nervositet strömmade över mitt huvud.

Jag tror att det viktiga när man vaknar upp och har sådana dagar/perioder i livet är att man påminner sig själv och sätter ”problemen” svart på vitt så kanske man till slut inser att det inte var så ”jobbigt” som man byggt upp i sitt huvud. Det finns så mycket värre saker här i livet. Jag menar, se där, dagen efter kom en ny dag och även den där lilla avstickaren till ”skitdag” var ju inte hela världen.

Alla har vi jobbiga dagar, perioder eller stunder någongång. Det är ok, men jag tror det  viktigaste av allt är bara att man sätter perspektiv på  dem. Och att man kanske tänker till innan man gnäller allt för mycket över småsaker!

Hoppas ni förstår hur jag menar och att vi kan påminna oss själva om det ibland 🙂

En liten söndagstanke bara <3