Några svartvita från arkivet.
Jag fick precis en Snapchat av Kevins kloka lillasyster Ebba på 16 år där det stod ”ska du inte skriva något på bloggen om kvinno-dagen?”
Svarade då: ”Njae… Känns som att alla andra redan har gjort det, känns det inte lite uttjatat?”
Men i och för sig. Jag kan väl åtminstone flika in med något litet och enkelt. Mitt resonemang är väl lite så här: jag tycker att det känns fantastiskt att vi fått en dag som hyllar oss kvinnor. Däremot tycker inte jag att denna ”kvinno-dagen” skall behöva finnas av anledning att vi skall känna oss speciella, lika viktiga, uppskattade eller extra grymma. Det är vi ju varje dag och alla dagar är våra dagar. Alla dagar, är alla människors dagar oavsett kön. Det är en ren självklarhet. Förstår ni hur jag tänker? Det är girl power 365 dagar om året helt enkelt. Sen vet jag att det inte är en självklarhet alltid, vilket är helt sjukt. Men jag hoppas och tror att världen och samhället är där snart.
High-5 alla super womans! Tänk va härligt att vi har fått en egen dag, det säger väl ganska mycket om oss <3
