Jag har fått en hel del kärlek och relationsfrågor på sistone. Fick ett jättelångt mail av en så fin läsare igår som ville ha mitt råd över hur man ska komma över en kille som i hennes fall inte verkar vilja ta tag i deras relation dom hade nu och gå vidare till förhållande stadiet.
Jag är ju ingen kärleksexpert jag heller såklart. Men jag tänkte dela med mig av dom tips jag har och på det sättet jag har lärt mig att tänka på vägen.
Till att börja med så har oftast personens beteende sin anledning, det brukar alltid ligga något bakom. Kanske har han en gång blivit sårad och rädd för att bli det igen. Därför väljer han att inte låta någon annan komma för långt inpå honom utan han väljer att ligga lågt och med känslan av att han har kontroll. Eller är personen i fråga rädd för att gå in i ett förhållande. Det kanske låter skrämmande om man aldrig tidigare har haft det.
Vet man inte till hundra procent varför killen/tjejen inte vill gå vidare till det något seriösare stadiet så tycker jag absolut man ska börja med att fråga det. Vad är det som ligger bakom. Får du ett svar direkt att personen inte vill ha ett förhållande, att det inte känns rätt osv så blir ju ditt val ganska enkelt. Dags att bearbeta dina känslor och gå vidare. Dit kommer vi sen.
Eller är det så att han/hon är rädd för att det ska bli fel, eller att det på något sätt känns obekvämt så tycker jag att man kan prata om det. För det första så borde man nog fundera på vad det är som känns läskigt? är det ordet förhållande som låter skrämmande eller är det att inte få träffa andra som känns tråkigt. Har man kommit på vad det är som skrämmer än så har man kommit en bra bit på vägen. Bara för att man testar behöver inte det betyda att man är fast och att det inte finns någon ångerrätt. Det kostar inte att prova och vad är det värsta som kan hända? Att det inte blir någonting, och då slipper du gå runt och undra ”hur det hade gått om vi hade testat”, för nu har ni ju faktiskt gjort det och du fick svaret. Men det viktigaste är att man lyssnar på varandra och har respekt från början till slut!
Det här med att gå vidare då. Man kanske inte alltid är tvingad till det, man kanske känner att man borde göra det för att man vet är värd bättre. Det kan ju faktiskt handla om att gå vidare från flera saker än kärleken. Det finns även andra sorters förhållanden att slita sig ifrån. Det kanske handlar om att gå vidare i jobbet, vänskapen eller andra saker. Men begreppet är det samma. Det handlar om att släppa taget på ett eller annat sätt även om det känns jobbigt och det gör ont i hjärtat.
Jag tror det är just här det är viktigt att sträcka på ryggen, dra bak axlarna och ta ett djupt andetag. Förklara för personen varför du väljer att gå (kanske finns det en lösning?) annars börjar bearbetningen med dig själv här. Det bästa är att ta bort saker (tillfälligt) som får dig att tänka på han/hon. Du måste få chansen att komma på andra tankar för att lättare lära dig att leva utan någon som du tidigare har haft i ditt liv. Gör saker som du mår bra av och påminn dig själv hela tiden om varför du gjorde ditt val. Det hade ju sin anledning. Annars kan det lätt bli så att man bara minns de bra sakerna och halkar tillbaks. Men när du väl låtit det hela svalnat, vilket kan ta veckor, månader, kanske ett år! så kan det kännas lugnt att komma i kontakt med saker som kanske får dig att tänka tillbaks. För då har det ju svalnat och du är van vid att det ser ut som det gör just nu. Det där är ju historia!
Var mån om dig själv och ditt välmående. Du ska må bra och livet är alldeles för kort för att gå runt och må dåligt. Stå på dig själv och blicka framåt. Du har koll på vad du är värd! ibland kanske man även behöver höra det från någon annan också. You are a strong woman/man och du klarar det 😀 Ge det bara sin tid!
Som man brukar säga; Det som inte dödar, de härdar! Man lär sig alltid saker av att vara med om sånt här och mitt motto som jag önskar att alla har i åtanke; Allting har sin mening. Även det tråkigaste och mest oförklarliga för med sig någonting gott i slutändan. Jag tror verkligen det! <3
10 Comments
Molly <3 Jag har läst inlägget flera gånger om och nötat dina kloka ord! Du är verkligen en stjärna! Tusen miljoner tack för att du är en sån fin person som är mån om att alla ska må bra! Dina föräldrar är ju guldklimpar som uppfostrat dig till en sån klok, smart och fin tjej, det ska du veta!!
Tusen tack från Therese <3
Åh tack! Blir så himla glad <3 Det var så lite så, det är bara roligt om man kan hjälpa till på något sätt. Hoppas verkligen det var till hjälp och glöm inte bort hur bra och fin du är :) Stor kram <3
Finaste Molly! Vad härligt det är att läsa din blogg. Du är så klok och fin på många sätt, du är en bra förebild för många där ute. Jag är så glad att jag har fått möjligheten att träna tillsammans med dig! Du är grym. Jag hoppas verkligen av hela mitt hjärta att vi ses snart igen. Lycka till på onsdag! ?
Fina, fina Lotta! Tack snälla för dom orden <3 Du har varit en riktig kämpe på passen, så kul att se :D Finsk sisu!! Fortsätt så! Det är klart vi gör, vi ses snart igen! det ordnar vi <3
Hej!
Först vill jag bara säja att jag tycker du är jätte cool och sjukt inspirerande.
Jag är en tjej på 15år som tränar väldigt mycket inom en sport. Jag har på senaste tiden börjat reflektera mycket kring min vikt och vad jag äter osv. Det har ibland gått så långt att jag har gått hungrig och skippat att äta medvetet, jag vet ändå innerst inne att jag behöver maten, att jag behöver energin. Jag älskar att träna men vill inte få mulliga stora muskler. Jag är 1,70 och väger 66kg känns som att de är ganska mycke, men är absolut inte tjock. Får ångest varje gång jag har ätit mycket eller något onyttigt.Vet inte hur jag ska tänka snälla har du något tips? Din blogg äger!!!!
Jag hänvisar dig till det här inlägget som jag skrev för ett tag sedan. Hoppas det hjälper <3 http://mollyrustas.com/en-sammanfattning/
så bra skrivet!
Så fint skrivet!<3 Och till tjejen som hade ställt ursprungliga frågan, jag och min pojkvän dejtade varandra nästan fem månader utan att nåndera vågade ta upp saken om vi var ihop eller inte, men slutligen fick jag nog och frågade honom hur sakerna ligger till:D Vi bestämde oss då att vi var officielt ihop, men orsaken varför han inte hade tagit upp saken tidigare var för att han var rädd för att öppna upp sig och ville känna mig ordentligt och kunna vara helt sig själv med mig före vi skulle göra det officielt. Vissa, särskilt killar kan bara ha lite högre förväntningar till vad ett förhållande är och hur seriösa sakerna ska vara då:) Men min poäng är att ibland tar det mer tid, och det lönar sig inte att ha för bråttom med att sätta label för förhållandet! Nu är vi super kära i varandra och jag är lyckligare än nånsin:)
Vilken fin historia! Och du har så rätt i det du säger <3 Hoppas hon läser detta!!
Ã¥h. tack tack tack snälla för den här texten. jag är livrädd för att gÃ¥ in i ett förhÃ¥llande, men inte vÃ¥gat säga det högt och därför inte förstÃ¥tt riktigt varför. nu förstÃ¥r jag lite mer – är rädd för att inte vara tillräcklig, att inte duga, att inte göra eller vara rätt i omgivningens ögon.. Hoppas du skriver mer om kärlek <3
Comments are closed for this article!