Jag och min syster satt och diskuterade en ganska intressant sak för ett par dagar sedan. Vi började prata om människor som ”tycker det är sjukligt att träna 1-2 gånger om dagen, det är bara bodybuilders som gör det etc”
Om man hade frågat mig för ungefär 1,5 år sedan när jag endast dansade, vad jag tyckte, Så hade jag också sagt att det lät på tok för mycket och hållit med personen. Jag skulle inte fattat hur man orkade.
Men nu 1,5 års gymmande senare är jag hör och häpna själv där. Tränar oftast 5 dagar i veckan, har 2 vilodagar och jag känner mig piggare och gladare än någonsin. Har tid till allt jag vill göra och känner mig frisk som en nötkärna. NU förstår jag hur folk faktiskt orkade träna så mycket (förstår inte hur folk INTE orkar träna). Jag blir glad, inspirerad, skön och avslappnad av min träning. Att en sådan liten simpel grej kan vara så underbar. Dessa endorfiner alltså!
Men för att förstå och känna att träning är någonting skönt/nyttigt och inte en ren pest, pina och jobbig asträngning så skulle jag vilja dela upp träningen i stadier. Alltså utifrån hur jag tycker att det är!
Vi börjar på stadie nr 1.
Du har bestämt dig för att börja träna. Du har tränat lite förut, oregelbundet lite då & då. Men inte ”på riktigt”. Nu vill du bli fit for fight. Det är jobbigt/tråkigt/ansträngande i början. första dagarna, veckorna, kanske t.o.m månaden. Dra med dig en träningskompis eller en familjemedlem. Ni pushar varandra. Men allt är kanske inte roligt till en början, men ge inte upp du kommer tacka dig själv i slutändan.
Stadie nr 2. Du har tränat ett tag och börjar se små resultat lite här och där. Du har precis kämpat dig igenom den psykiskt och kanske även fysiskt jobbigaste delen. Mellan stadiet. Att inge ge upp i början utan att fortsätta. Du känner dig pigg och glad av träningen. Det är inte längre så jobbigt att ta sig iväg dit. Du vet ju hur skönt och värt det är efteråt. Du blir taggad och glad. Träningen har ju faktiskt gett resultat. Det är nu det är viktigt att man inte börjar hettsa med träningen (där är fällan), take it easy och fortsätt som du gjort. Leta reda på nya övningar och träningsformer, börja experimentera, våga testa och variera dig. Det gäller att hitta en balans på det hela och känna efter hur kroppen mår, hur du mår. Vad som passar dig!
Stadie nr 3. Nu är du där. Nu är du vid det stadiet då du känner att träningen inte bara handlar om att ”bränna fett, bygga muskler etc” det är nu du känner att du måste få din träning för att den ingår i din vardag. Du blir pigg, glad, håller dig frisk/kry och fin. Du känner, efter kanske någon veckas uppehåll (semester, ledighet etc) att du BEHÖVER träna/röra på dig för att må helt bra. Inte bara för att du har ett mål, utan för att du behöver det, din kropp behöver det. Du har energin till det!
Förstår ni mina stadier och hur jag tänker?
Alla tränar olika mycket och olika saker. Det är ingen tävling i vem som tränar mest eller vem som tränar hårdast. Tävlingen har du med dig själv. Vinner hälsan/sinnet/kroppen som du hade innan du började röra på dig/träna, eller hälsan/sinnet/kroppen efter ett par månaders träning?
Var snäll mot dig själv och din kropp och låt den röra på sig ibland (räcker helt och hållet med en promenad) gör vad som helst, men rör lite på dig. Även fast det kan vara en jobbig början! Don’t give up. Ni kommer förstå vad jag menar när resultaten kommer , när du blir piggare och när kroppen börjar fnittra av endorfiner..
Ditt inre och ditt yttre kommer att tacka dig en dag! <3
